Överflödet startade handelsutbytet - Under relativt kort tid fick man skrei i överflöd. Just vid den här tiden på året är luften kall och torr. Ett perfekt väder för att låta fisken hänga ute och torka till ”stoccafisso”, en delikatess som älskas av italienare.
Hade skreien kommit tidigare, hade fisken frusit sönder. Hade den kommit senare, hade den ruttnat bort. Mycket åts naturligtvis färsk, men den största delen av fångsten gick till torrfisk, saltfisk och klippfisk. Det kunde man lätt ta med sig på resor och blev snart uppskattat i sydeuropeiska länder som Spanien, men också i flera sydamerikanska länder. Nuförtiden har vi snabbare transporter och den finaste skreien exporteras färsk, även om största delen fortfarande är torkad och saltad skrei
Årets första skrei - Efter månader i mörker med knappt någon sol blev skreien en mycket viktig näringskälla för D-vitamin, andra fettlösliga vitaminer och omega-3-fettsyror. Skreien var helt enkelt ett mirakel för solhungriga och frusna nordbor.
Precis som vi ser fram emot årets första färskpotatis, ser norrmännen fram emot årets första skrei. De äter den traditionsenligt med rom och lever. Rätten kallas ”Mølje” och avnjuts på Alla hjärtans dag.
Vägen tillbaka- När leken är över flyter de befruktade äggen med strömmarna mot de näringsrika betesområdena i Barents Hav. Efter ett par veckor kläcks äggen och en torsklarv fortsätter färden. Den lever på plankton under resan och framåt höstkanten har larven utvecklats till en liten torsk på 8-10 cm. Den dyker ner i djupet och simmar till de näringsrika betesområdena i Barents hav. Efter 4-5 år är torsken stor nog att starta sin första vandring.