Så länge man känner till har skreien kommit till Lofotens övärld för att leka. Det sker under januari till april varje år. För kustbefolkningen har skreifisket alltid varit en stor händelse. ”Skreien kommer”, skrek man i byarna och fiskarna gjorde genast i ordning de små båtarna och gav sig ut. Havet kokar av skrei under några månader och fångsten blir riklig.
Överflödet startade handelsutbytet - Under relativt kort tid fick man skrei i överflöd. Just vid den här tiden på året är luften kall och torr. Ett perfekt väder för att låta fisken hänga ute och torka till ”stoccafisso”, en delikatess som älskas av italienare.
Hade skreien kommit tidigare, hade fisken frusit sönder. Hade den kommit senare, hade den ruttnat bort. Mycket åts naturligtvis färsk, men den största delen av fångsten gick till torrfisk, saltfisk och klippfisk. Det kunde man lätt ta med sig på resor och blev snart uppskattat i sydeuropeiska länder som Spanien, men också i flera sydamerikanska länder. Nuförtiden har vi snabbare transporter och den finaste skreien exporteras färsk, även om största delen fortfarande är torkad och saltad skrei
Årets första skrei - Efter månader i mörker med knappt någon sol blev skreien en mycket viktig näringskälla för D-vitamin, andra fettlösliga vitaminer och omega-3-fettsyror. Skreien var helt enkelt ett mirakel för solhungriga och frusna nordbor.
Precis som vi ser fram emot årets första färskpotatis, ser norrmännen fram emot årets första skrei. De äter den traditionsenligt med rom och lever. Rätten kallas ”Mølje” och avnjuts på Alla hjärtans dag.
Vägen tillbaka- När leken är över flyter de befruktade äggen med strömmarna mot de näringsrika betesområdena i Barents Hav. Efter ett par veckor kläcks äggen och en torsklarv fortsätter färden. Den lever på plankton under resan och framåt höstkanten har larven utvecklats till en liten torsk på 8-10 cm. Den dyker ner i djupet och simmar till de näringsrika betesområdena i Barents hav. Efter 4-5 år är torsken stor nog att starta sin första vandring.
skriven
Hej Patrik! När jag var 8 år reste jag med faster Rut från Bodö på en resa i Lofoten. Minnena från öarna, särskilt Svoelver, är starka och bestående. Det var fantastiskt! Lukt- och bildminnena kan jag uppleva när som och jag hoppas verkligen att ännu en gång få gör en motsvarande resa. Kram!