
Blandning av köttet till salamiproduktion, i Italien.

Pasta "al salame fresco" 4 port
Salame fresco:
1 kg fläskhare
20 gr salt
1 st vitlöksklyfta
1 dl rödvin
100 gr späck
1 kvist färsk rosmarin mkt finhackad
4 korn kryddpeppar
8 korn svartpeppar
Pasta:
1/3 av ovanstående "salame fresco"
400 gr Pasta / farfalle
4 st tomater urkärnade i tärningar - concasse
finhackad persilja
svartpeppar från kvarn
olivolja
riven parmesanost
1. Putsa köttet och skär bort ytterkanterna av haren, så en helt rektangulär mittbit av köttet återstår. Skär ned denna mittbit i tärningar om 5mm.
2. Mal ytterbitarna av haren samt späcket grovt.
3. Mortla vitlöken med rödvinet. Sila bort vitlöken och behåll vinet för marinering.
4. Vänd det malda och det tärnade köttet med saltet samt finhackad rosmarin, grovmalen svartpeppar och kryddpeppar. Vänd ned rödvinet . Låt stå att marinera över natt. Köttet skall suga åt sig allt vin. Denna sats med salamismet räcker till fler omgångar pasta. Du behöver 1/3 av receptet för 4 portioner. Resten kan du frysa in eller stoppa korv av.
5. Koka pastan al dente.
6. Under tiden;Kärna ur tomaterna och skär tomatköttet i fina kuber. Finhacka persilja. Riv parmesanost.
7. Bryn 1/3 av salamismeten i rikligt med olivolja. Låt bryna relativt hårt så att du får färg på köttet. Vänd ner de finskurna tomaterna samt den hackade persiljan. Blanda samman med den nykokta pastan och tag några tag med svartpepparkvarnen. Servera rykande hett med rikligt av riven parmesan vid sidan.
En Rosso di Francia corta passar utmärkt till.

Jaha, nu kommer det......! Patrik, du vet att jag fortfarande är sur på dig att jag inte fick vara med och "hacka grisen" i Italien. Du sa att det inte fanns plats! Då jag ser kortet, visar det sig att det det fanns gott om plats vid sidan av mannen i grön tröja. Plats nog för en lagom rund smögare i sina bästa år! Jag tror, intill visshet, att det var så att du ville vara ensam om att njuta hantverket där nere på torget. Nästa gång du skall dit, finner du även mig där med kniv, gott humör och finslipade italienska verb i packningen.
Först därefter skall jag kommentera dagens rätt. Är det OK?
Erik, jag erkänner!
Jag ville och fick tillfälle att suga musten ur denna gastrosociala upplevelse på egen hand. Jag lovar att nästa gång det är dags att dela en gris så skall vi göra det tillsammans. Du står för vinet och de italienska verben jag står för vässade knivar. I februari gäller det...
Salamin får man ju tyvärr inte smaka förrän långt senare.

2